Vad är AIS?

AIS (Automatic Identification System) är namnet på ett system som gör det möjligt att från ett fartyg identifiera och följa andra fartygsrörelser. Bakgrunden till att systemet utvecklats och införts är att ge tillgång till mer information om fartygen i närområdet än vad som kan erhållas från en radar. Till exempel ger AIS information om fartygens identitet och storlek och detta även för fartyg som befinner sig i radarskugga, bakom öar m.m.

AIS är avsett att användas för att öka säkerheten för människoliv till sjöss, förbättra säkerhet och effektivitet i navigering samt skydda den marina miljön.

AIS-information som sänds från ett fartyg består av tre olika typer:

-Statisk information (Static information) som programmerat in i AIS utrustningen vid installation och som endast behöver ändras om fartyget byter namn eller undergår en större ombyggnad där fartygstypen ändras från en till en annan;

-Dynamisk information (Dynamic information) som, utöver "information om navigationsstatus" automatiskt uppdateras från givarna på fartyget som är anslutna till AIS; och

-Färdrelaterad information (Voyage related information) som kan behöva föras in och uppdateras manuellt under resan.

Från början kallades det som idag är känt som AIS (Ibland även UAIS) för 4S transponder systemet som stod för Ship to Ship and Ship to Shore (skepp till skepp och skepp till land).

IMO antog 1998 inom SOLAS en operationell standard för hur AIS skall fungera i stort. Här följer det övergripande kraven i denna standard som säger att AIS skall:

• Tillhandahålla information automatiskt till landstationer, andra fartyg och flygfarkoster om ett fartygs Identitet, Typ, Position, Kurs, Fart, Navigatorisk status, och annan säkerhetsrelaterade information.
• Kunna ta emot samma information från andra fartyg.
• Monitorera och följa andra fartyg.
• Utbyta data med landbaserade AIS system.

AIS är ett autonomt system som kontinuerligt skickar sin information simultant via två kanaler på det marina VHF bandets frekvenser.

AIS kan hantera flera rapporter i snabb följd snabba och använder för detta Själv Organiserande TDMA (Time Division Multiple Access) (SOTDMA) teknik för att garantera hög överföringssäkerhet och operationell robusthet.

AIS tillåter också att information från andra sensorer ombord överförs automatiskt som tex. Gyro, GPS, ekolod mm.

Viktiga operativa anvädningsområden är tex. :

• Informationsutbyte mellan fartyg inom VHF räckvidd (ca 20-30 NM) för att öka sjösäkerheten genom en förbättrad överblick av sjösituationen.
• Informationsutbyte mellan fartyg och landstationer som tex VTS för att öka möjligheten till kontroll i trafikerade områden.
• Automatisk rapportering i områden med rapportplikt av olika former.
• Utbyte av säkerhetsrelated information mellan fartyg och mellan fartyg och landstationer.

Kortfattad teknisk beskrivning av AIS

AIS fungerar i huvudsak på två dedikerade VHF-kanaler (AIS1 161,975 MHz och AIS2 162,025 MHz). I områden där dessa kanaler inte är tillgängliga kan AIS automatiskt koppla över till alternativa kanaler

AIS utnyttjar två VHF radiokanaler, där informationen sänds ut i korta datapaket inom väldefinierade och synkroniserade tidsintervall. Informationen består av fartygets identitet, position, kurs, fart, heading med mera och sänds med intervall från 2 s upp till 10 s, beroende på fartygets hastighet och manövrering.

Med längre intervall sänds information om fartygets storlek, typ av last och destination. Position, kurs och fart hämtas från samma system som används för fartygets navigation; normalt en GPS/DGPS mottagare.

Alla fartyg inom VHF räckvidd kan ta emot informationen via sin egen AIS utrustning. Informationen tas också emot iland genom Sjöfartsverket nät av AIS-basstationer. Erforderlig kapacitet för fartygsrapportering enligt IMO:s performance standard uppgår till ett minimum av 2000 tidsluckor per minut (se figur 2). ITU (Technical Standard for the Universal AIS) tillhandahåller 4500 tidsluckor per minut. Utsändningen av data är baserad på en princip som kallas (SO)TDMA (Self-organized Time Division Multiple Access), som tillåter att systemet kan överlastas med 400 till 500 % och ändå ge nästan 100 % meddelandeöverföring mellan fartyg-till-fartyg som är närmare varandra än 8 till 20 nautiska mil.

I händelse av överbelastning av systemet kommer endast mål på långt avstånd att falla bort till förmån för närliggande mål som är viktiga för det egna fartyget. I praktiken är systemets kapacitet obegränsad och tillåter ett stort antal fartyg att kommunicera samtidigt.

Bild 2 Principskiss över hur AIS tekniken fungerar på radio kanalerna.

Begränsningar med AIS

Man bör alltid vara medveten om att andra fartyg, i synnerhet fritidsbåtar, fiskebåtar och örlogsfartyg samt vissa kuststationer inklusive VTS-centraler, inte är utrustade med AIS. Fartyg, som har krav på obligatorisk AIS-utrustning, kan också under vissa omständigheter stänga av sin AIS enligt befälhavarens bedömning. Med andra ord, den information som erhålls från AIS kanske inte ger den fullständiga bilden av situationen runt fartyget.

Användare av AIS måste vara medvetna om att sändning av felaktig information medför en risk för andra fartyg, liksom för det egna. Användarna är ansvariga för all information som förs in i systemet och kompletterande information från givarna. Noggrannheten i mottagna AIS-information är bara så bra som noggrannheten i den sända AIS-informationen.

Man skall vara medveten om att felaktigt konfigurerade och kalibrerade fartygsgivare (positions-, fart- och kursgivare) kan leda till att felaktig information sänds. Farliga situationer kan uppstå om felaktig information om ett fartyg visas på ett annat fartyg.

Exempel på hur AIS presenteras i ett sjökortsprogram